STIFTELSEN FÖR DOKUMENTATION AV BOHUSLÄNS HÄLLRISTNINGAR   Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar instiftades av Aina Barnevik den 25 maj 1995. Stiftelsekapitalet var 100 000 kronor. Anledningen till Stiftelsens tillkomst var att det vid den här tiden, i mitten på 1990-talet, stod klart att många hällristningar var på väg att vittra bort eller skadas på annat sätt. Det gjordes många försök att bromsa utvecklingen med hjälp av bland andra stenkonservatorer. Det stod snabbt klart att dessa metoder var otillräckliga och dessutom mycket kostbara.  Det stod också klart att man inte kunde rädda alla hällristningar med naturvetenskapliga metoder, även om det funnits obegränsade ekonomiska medel att tillgå finns det inte tillräckligt många stenkonservatorer för att kunna klara en sådan gigantisk uppgift – bara i Bohuslän räknar man med att det finns minst 5000 hällristningslokaler med minst 100 000 figurer.   Det enda sätt att bevara hällristningarna för framtida generationer är att dokumentera bilderna innan de försvinner. För detta ändamål finns det dock inga offentliga medel. Detta faktum var anledningen till att Aina Barnevik skapade Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar. Aina Barnevik har efter instiftandet bidragit med ytterligare ekonomiskt stöd. Även företag, privatpersoner och andra fonder har genom åren bidragit med betydande belopp.   Stiftelsen började dokumentationsarbetet i fält år 1996. Det året dokumenterades stora delar av Askum sockens hällristningar. Arbetet fortsatte även nästa år. Även om avsikten med arbetet i första hand var att dokumentera de hällristningar som redan var kända och registrerade gjordes många nyfynd av tidigare okända ristningar. I Askum socken var 126 hällristningslokaler kända när arbetet började. När dokumentationen var genomförd några år senare hade antalet utökats till 325 lokaler! Redan tidigt lades stor vikt vid utvecklandet av dokumentationsmetoden. Istället för att bara avbilda bildernas konturer på plastfilm började vi skraffera bilden redan i fält. På så sätt kunde vi åskådliggöra bildens huggningsdjup relativt de omgivande figurerna, något som är mycket viktigt att veta i en tolkningssituation där man inte har möjlighet att själv besöka ristningen.   Stiftelsens dokument har använts av forskare både i Sverige och i andra länder och användandet ökar i takt med att allt fler dokument görs tillgängliga   Arbetet har fortsatt inom ramen för Projekt hallristning.se i Tossene, Bärfendal, Bro, Brastad, Lyse och Bokenäs socknar. Totalt har Stiftelsen dokumenterat 1300 hällristningslokaler. Dokumentationen publiceras i tryckta rapporter (med viss eftersläpning) och på Stiftelsens hemsida, www.hallristning.se. Stiftelsen har avsiktligt valt att arbeta i områden som vi vet sannolikt aldrig kommer att dokumenteras av någon annan institution. Beträffande Världsarvsområdet i Tanum räknar vi med att statliga medel kommer att ställas till förfogande för den uppgiften eftersom Världsarvet i första hand är en statlig angelägenhet. Stiftelsen har däremot förklarat sig villig att utföra en eventuell framtida dokumentation av området.   Stiftelsen har också låtit studenter och doktorander från Sverige, Norge och Spanien medverka vid dokumentationsarbetet. Syftet har varit att öka antalet människor som kan genomföra ett förstklassigt dokumentationsarbete.   Den som vill stödja Stiftelsens arbete kan sätta in pengar på bankgiro 5034-0132 eller också bekosta dokumentationen av en enskild hällristning. Minsta belopp är 5000 kronor. Man får då ett diplom med sitt namn och en bild på den hällristning vars dokumentation man bekostat.   Stiftelsen står under tillsyn av Länsstyrelsen.