|
Innan vi påbörjar arbetet i fält gör vi först en genomgång av äldre inventeringsmaterial. Främst är det Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar som vi går igenom. Förr innebar det ett bläddrande bland fotokopior, men med FMIS har det arbetet underlättats. Vi går också igenom äldre litteratur, t.ex. Holmberg och Baltzer, och vi söker även i Stiftelsens och Vitlycke museums arkiv.
|
|
|
Det är inte ovanligt att vi i litteratur och arkiv hittar uppgifter om hällristningar som fallit i glömska. Ett exempel är "Åbergshällen" som avbildades av Åberg på 1830-talet, men som sedan glömdes bort. Vid dokumentationsarbetet 2010 återfann vi denna intressanta hällristning.
|
 |
 |
| Åberg 1838. |
Stiftelsen 2010. | |
|
Kartstudier är en viktig del i förberedelserna. Förutom nya ekonomiska kartor har vi stor nytta av de ekonomiska kartor som gjordes över Bohuslän på 1930-talet. Med hjälp av de äldre kartorna har vi gjort många nyfynd, främst av skålgropshällar på impediment som på 1930-talet låg i åkermark, men som nu ligger i skogsmark.
|
Kartstudier. Foto: Petra Jonsson 2003. |
|
Ute i fält börjar arbetet med att inventera det aktuella området efter tidigare okända hällristningar, och redan kända hällristningslokaler letas fram i terrängen, samt rengörs med borste och vatten. I dagsljus görs en bedömning av hällristningsytans storlek och utbredning.
Avtorvad häll. Foto: Petra Jonsson 2003.
|
Hällen sopas. Foto: Petra Jonsson 2003.
|
|
Därefter belyses hällen med släpljus under dygnets mörka timmar. Med en ficklampa sveper man med ljuset över hällen. Varje spricka, huggning eller annan fördjupning framträder som en mörk skugga mot den belysta hällen. Med en krita markeras de skuggor som man misstänker är huggna hällristningar. Med lite tur faller solljuset på eftermiddagen eller kvällen i sådan vinkel, att det ger naturliga skuggor i figurerna. Det naturliga solljuset är i sådana fall ofta bättre en konstgjort ljus, och man behöver i dessa fall inte belysa hällarna på natten.
|
Nattlysning. Foto: Petra Jonsson 2003. |
|
På samtliga hällar med figurristningar gör vi också så kallade frottage. Papper läggs på hällen och tejpas fast. För att få så få skarvar som möjligt, vid papprets kanter är det ofta svårare att få bra frottage och många exempel finns på att man vid användandet av för små papper missat hällristningsfigurer och intressanta detaljer, använder vi så stora papper som möjligt. Runt en tygrulle rullar vi ett karbonpapper, och med detta gnuggar vi av hällen. Man får då ett "avtryck" av hällen som, liksom vid släpljusbelysning visar både sprickor, vittringar och huggningar. Det svarta kolet från karbonpappret fixeras med ett lätt fuktigt gräs, som också hjälper till att framhäva ojämnheterna i berget.
Frottage.
Foto: Petra Jonsson 2003.
|
Andreas gör ett frottage.
Foto: Tommy Andersson 2009.
50 kvadratmeter frottage.
Foto: Andreas Toreld 2009.
|
|
Med hjälp av släpljusbelysningen och frottaget, görs det svåraste momentet med att dokumentera hällristningarna, att på berget avgöra vad som är hugget av människor och vad som är naturligt. Hur bra hjälpmedel man än har att avbilda berget med fotografier, frottage eller avgjutningar, så måste det göras en tolkning av vad som är hugget, och det bör ske på platsen. Med hjälp av ögon och fingrar tolkas bergytan centimeter för centimeter. På en välbevarad och ovittrad häll är det inga problem, med på en av väder och vind vittrad häll krävs det många års erfarenhet. När tolkningen är klar målas hällristningen i med vit kalkslamma.
Andreas och Tommy diskuterar en ristning liggande på hällen.
Foto: Petra Jonsson 2003.
|
Andreas målar en hällristning.
Foto: Tommy Andersson 2009.
|
|
Efter tolkning ochuppmålningkalkeras hällristningen med tuschpenna på en transparent plastfolie. Hällristningar markeras med svart färg, sentida ristningar med blå färg och naturformationer med röd färg. Numera används den s.k. "dutt-tekniken" vid kalkeringen för att framhäva en relativ nyansskillnad beroende på hällristningarnas relativa djup. På de äldre dokumentationerna är alla figurer helt fyllda med svart färg. Hällristningslokalerna fotograferas och därefter görs en skriftlig beskrivning av hällristningen, miljön och dess läge i terrängen. Hällristningen prickas ut på en karta och mäts slutligen in med GPS.
|
Kalkering med "dutt-tekniken".
|
